Söndagen var hemresedag på vår lilla långweekend. Resdagar är jobbiga då man bara sitter still. Jag tycker det är jobbigt att åka bil långa sträckor också. Därför är det skönt att börja dagen med en liten löptur (45min). Jag har varit i Ikast tidigare och letade upp en runda som jag var bekant med. Om än en blåsig tur var det härligt att vara igång. förmiddagen gick så fort bara då sommartiden ändrades under natten. För vår del förlorade vi tid att umgås med våra vänner.

Vi åkte färjeöverfarten Grenåå-Varberg. Det blev en minst sagt gungig resa och med en pizza i magen gungade det dessutom så mycket att jag hade illamåendekänning av fler pizzor. Efter ett vuxet försök att behärska sig gjorde jag som dottern och la mig ner på golvet. Det ska tilläggas att jag inte var den förste vuxne som låg på golvet. Ett noga övervägande gjorde jag rätt beslut och det var definitivt lättare att slappna av här. Sista timmen kom vinden från ett annat håll och det var dax att bli som folk igen.

På lördagmorgonen joggade jag 45 minuter. Gary stack ut före mig och drog Gjernbacken och tillbaka. Jag sökte mig ut i naturen direkt och hittade ett riktigt guldställe. Först hade jag ett härligt utförslöp ner i en dalgång. Väl där låg några indiankåtor som hade varit trevliga att besöka med barnen. Jag sneglade på dalkammen och upptäckte en stig uppför kullen. Jag letade mig dit och sprang i en typisk dansk skog som är mer öppnare än den djupa svenska granskogen. Jag fann ett myller av stigar och letade mig än hit och dit. Minutrarna tickade iväg snabbt för vi skulle lämna tillbaks stugnycklarna redan klockan 10.00 Men jag hittade faktiskt högsta utkikspunkten och tog mig den tid jag behövde för att insupa känsla och vyer. Jag vet också att jag sprang förbi en hästsko och var närapå att plocka upp den till dottern som tycker det är spännande med hästar. Jag trivs annars att springa själv men ibland är det viktigt att dela upplevelsen med någon. Gary fick verbalt höra min lyriska beskrivning direkt efter hemkomst.

Utcheckning ur stugan gick snabbt. Ett sista äventyrsbad med barnen hade vi framför oss. 30 minuters simning kunde jag passa in här. När vi badat färdigt begav vi oss till våra vänner i Ikast. Vi har inte varit där på 2 1/2 år och de har fått tvillingar som vi träffade för första gången nu. Det var ett roligt återseende. Det är inte alla bekanta man kan diskutera träning/hälsa med, men för dessa  multisportare är detta ämne inte obekant.

Med familjen har vi hittat en liten håla i Danmark som heter Gjern. På Danparks ska vi bo i två nätter. Att uppleva nya miljöer är ett ypperligt tillfälle till rekreation. Det är roligt att springa på ett nytt ställe och få chans till upptäckarlust. Jag letade mig fram till ett skogsparti där mitt distanspass blev av. Först irrade jag runt lite grann på stigar innan jag klockade varvtider på en något längre kilometerbana. Allt för att vässa formen lite inför kommande halvmarathon om några veckor. Hur långt räcker min uthållighet och fart? Sträckan innehöll en backe som tog nästan 2 minuter att springa uppför. Det blev rejält med styrka och jag försökte att sträcka upp överkroppen som har en tendens att skjuta fram. Efter 1timme 45 minuter var jag tillbaka till lägenhetshotellet. Gary hade maten klar så det var bara att sätta sig vid ett dukat bord.

Klockan var inte mer än ett när vi gick ner till det lilla äventyrsbadet. Ett tag innan ruschen satte igång hade vi badet nästan för oss själva. Naturligtvis passade jag på att simma 45 minuter utan några simmande pensionärer eller annat plask. Vid inövande av en ny teknikdetalj i armdraget började jag känna av underarmarna lite. Idag satte jag lite mer fart på armarna.

Dottern ville simma lite med mig och hon hade sina simfötter på sig när vi satte igång. Benspark med platta (groda) var det som gällde. Jag hade inte en suck eller susning att hänga med, men jag hade ju heller inga simfötter! Det var ett roligt inslag att träna benspark på. När jag crawlar hänger mina ben likt telefonstolpar efter. Jag har alltid tänkt så här- spara på benkraften till cykel och löp. Tänk om jag kunde få lite skjuts i bensparken och få igång ett driv! Det skulle nog ge ett lyft i min simning tror jag. Om man kan likna kicken vid en fotbollsspark så har jag det momentet då jag spelat fotboll i många år. En sak i taget, nu inriktar jag min koncentration på armdraget och hur jag ska skära med armen och vinkla min handled. Det får räcka så länge.

Datorn krånglade på hotellet och det gick inte att skriva något mer än en rubrik. I torsdags blev då äntligen det första simpasset på mycket länge av. När jag inte har simmat på länge brukar jag som förstapass bara simma vad jag känner för. Jag har inga krav på några serier eller något utan att bara hitta tillbaka simkänslan. Jag hade inte så snabb frekvens på armarna, utan försökte hitta taget i vattnet. Jag är nöjd med att vara igång!

Idag vevade jag igång benen mycket lätt efter en behövlig vilodag igår. Istället för en kall nordlig vind satt jag två timmar på spinningcykeln framför min Carola-fläkt som jag kallar den. Med en snittpuls på 125 kom benen igång bra. Om det blir någon mer träning idag beror på min packningshastighet.

Igår fick vi ordning på vår soffa och jag kunde sjunka ner i den och konstatera att vi gjort ett bekvämt val. Ett program som väckte mitt intresse var några bergsbestigares kamp upp på toppen av Mount Everest.

Idag packas det för glatta livet inför en liten Danmarkstrip. Jag har en förmåga att tvätta dagen innan för det är just de  smutsiga grejerna jag vill ha med. Jag får skylla mig själv i min planering. Nu när man är en familj är det inte bara att slänga ihop sin packning på en halvtimme, utan det är allt annat runt omkring. Jag brukar ta ansvaret för barnens kläder. Tankemässigt går det åt mycket energi en sådan här dag. Det är alltid skönt när man väl kommer iväg.

Snart är det dax att snöra på sig joggingskorna och ställa sig på startlinjen och känna oron i magen innan. Säsongen brukar köra igång med något eller några löplopp. I år har jag tänkt mig att köra något fler Triathlontävlingar än jag brukar. Min förhoppning för året är jag ska göra lite bättre resultat (jmfr egna resultat) och delta i fler tävlingar i Triathloncupen och köra i agegroup 35-39. Samtidigt har jag en brinnande låga för att köra en halvdistans också och den ligger i slutet på sommaren. Beroende på hur det går slopar jag några tävlingar mot slutet för att träna för den långa distansen.

Men det är som alltid planering är en sak och verklighet en annan. Det är många faktorer som ska klaffa och jag behöver inte nämna dem alla.

Tävlingsplanering:

LÖPNING

19 april Kungsbackaloppet 21km löpning

26 april Lerumsloppet 5/10km löpning  eventuellt

10 maj Hälsoloppet Alingsås 10km löpning

TRIATHLON

c=cuptävling

sön 1 juni Hallsta Triaden olympisk distans C

sön 15 juni Göteborgs Triathlon olympisk distans      C

lör 28 juni Säter Triathlon SM-sprint                          C

lör 7 juli Örserum Triathlon olympisk distans             C

 I början av augusti  Horla Triathlon Specialanpassad distans

sön 17 aug Sunbyholms Triaden olympisk distans       C 

lör 30 aug Tjörn Triathlon Halv distans

Igår var vi ute på en av Långenöarna och badade bastu. När vi inte varit där på ett tag är den ständiga frågan om spångbrädan ligger kvar för att komma över till ön. Vädrets makter tar med sig spångbrädan ibland. Det brukar bli Gary som testar om det håller. Och om det håller för honom brukar det inte vara några problem för oss, om än att koncentrationförmågan måsta nyttjas max för att inte halka i.

Det är inte bara trycka på knappen och bastun går igång, utan den är vedeldad. Under tiden som man väntar på att det ska bli varmt får man roa sig med något annat. Denna gång blev det lite snöbollskastning. Båda barnen bastade med oss. Alma ville prompt också prova på isbad och det fick hon väl. Vi förberedde henne med diverse betänkligheter såsom: Bestäm dig ! Spring snabbt ner till vattnet! Doppa dig och tillbaks till bastun snabbt! Med reptilsnabba fötter sprang hon ner till sjön att Gary knappt hann med i hennes tempo. Hon fick nog blodad tand för hon värmde sig och tog ytterligare ett dopp självmant.

Själv hade jag lite problem vid mitt dopp. Det är ganska grunt där vi doppar oss så jag doppade mig två gånger men när jag var på väg upp tappade jag min badsandal och fick ägna lite tid att fiska upp den. Gissa om fötter och ben fick effekt av dessa extra sekunder i vattnet. Men när cirkulationen kommer igång är det en härlig känsla. För att beskriva det bra är det med skräck-förtjusning man gör detta. Vi tog lite fika i bastun innan vi lufsade hem genom skogen. Vi fick klättra över två omkullvältna granar. För Alma var nog detta en stor upplevelse för hon pratade om vad hon skulle skriva i sin dagbok som de har i skolan.

Efter en trevande start på morgonen kom jag då äntligen iväg. Klockan hann faktiskt slå åtta innan jag hade snörat på mig löparskorna. Jag fipplade lite med MP3:n innan. Igår la jag in lite ny musik, trodde jag. Idag möttes jag av texten no data. Snopet va! Det var bara att gilla läget. Särskilt på långpassen är det skönt att ha musiken, men jag har ju klarat mig förr. Tidigare sprang jag alltid utan musik i öronen.

Under 1 timme och 45 minuter + 10 min gång hann jag en bra bit runt Alingsås. Det blev ganska många bostadsområden som fick se skymten av min röda jacka, för jag sprang mestadels på asfalt då väglaget var lite halt och snöigt. För varje halvtimma brukar jag ta en mellantid för att kontrollera snittpulsen. Idag blev det 133,141, 143, 144. Jämt och behagligt precis som det ska vara ansträngningsmässigt. Det som kändes var att låren fick ta en del stryk från gårdagen duathlonintervaller. Därför avslutade jag passet med 10 minuters gång. Det var skönt att få igång en ny cirkulation i benen igen. Här är en bild på mig efter avslutat långpass. Kul att vara hemma igen!