Igår var jag på behandling för knät-höften. Han jag har gått hos det senaste har semester så jag har nu provat på en ny behandlingsmetod för mig. Jag fick någon form av bindvävsmassage kallad ART (Active Release Techniques). ITB-senan drar snett och medför att knäskålen pekar inåt. Med hjälp av diverse stretch och massagemetoder och avslutningsvis en omplåstring med någon specialtejp hoppas jag nu på dunderkur. Jag ska dit på måndag igen och samtidigt få några övningar specifikt. Bara det att terapeuten hade någon form av samarbete med IRONMAN ökade förtroendet. Nu ska jag ha den svarta tejpen på tills på söndag. Vilodag idag och lite lätt träning imorgon står det på programmet.

Är det någon som har erfarenhet av den här typen av behandling?

 Bild 1. Lukas och Gary i kanoten. De ska precis paddla utmed Säveån.

Bild 2. Alma en cooling i kanoten. Det är otroligt varmt.

Bild 3. En del av fiskefångsten släpps i. Här är också stället där vi stannar och lunchar. Som sagt det var svårt att finna de riktiga guldställena att kliva ur kanoten.

Bild 4. Lukas håvar skräddare. Det är mycket roligare än att paddla. Jag fick göra jobbet själv på tillbakavägen. Barnen mattas betänkligt i hettan.

I måndags åkte vi till Tånga Hed i Vårgårda och hyrde kanoter. Vi lade i kanoterna vid Algustorp kyrka. Efter några dagars värme var barnen lite trötta redan innan start. Det var otroligt hett och dävet i luften. Jag hittade en migräntablett i bilen och motade Olle i grind. I stilla gemak paddlade vi oss förbi krök efter krök. I sista sekund packade vi ner barnens metspön och lite mask och det visade sig vara ett lyckat drag. Vi stannade och fiskade på vägen och det blev ett lyckat resultat. Abborre, mört och t o m en liten gädda fastnade på kroken. Sen är det inte att förglömma alla skräddare som håvades upp! Vi stannade och lunchade men det var inte det lättaste att hitta ett bra ställe att stanna vid. Längs med ån är det på många ställen inte det lättaste att ta sig upp. Eller det kanske är av rent bekvämlighetsskäl som jag inte ville klumpsa upp var som helst.

Efter en solig, varm och het dag avslutade vi dagen med ett dopp i Horlasjön (Storsjön).  Jag simmade tävlingssträckan en gång men jag avslutade med lite sicksack sim för jag tappade kursen. Jag tvärvände ut för att inte dra rätt genom vassen. Jag fick en hyfsad testtid trots allt och jag tror inte det går snabbare på tävlingen. Då är starten så intensiv att armarna mattas ut betänkligt och då också farten. Så fungerar jag i alla fall.

Äntligen har vi kommit så pass långt i renoveringsarbetet att ett övernattningsbesök har ägt rum i torsdags. Med strålande väder blev det en underbar vistelse på ön. I vår lilla eka fraktade vi över allt behövligt och det är inte alltid som man är strukturerad, så därför blev det ett antal kassar. Samtidigt skulle madrasserna fraktas över också. Vi brukar ta hem de över vintern för annars äter mössen upp dem. Stugan är av den kalibern en mycket enkel lite stuga utan el och vatten. Att frakta och ta med vätska väger alltid mycket. Men nu har vi mycket hjälpsamma barn som bär både en och två gånger. Innan man kommer ner till båten måste man promenera några minuter. Därför förstår ni att det är bra att vara så välorganiserad som möjligt.

Den träning som fungerar och också kanske det enda momentet är simning. Befinner man sig på en ö är tillgängligheten för att hoppa i plurret stor. Fyra pass simning på torsdag-fredag blev det. Alla pass var utan våtdräkt annars hade jag kokat ihjäl. Jag hade med mig mina paddlar för om möjligt få lite styrka i armarna.

Inte nog med att jag legat i och simmat, vi har krattat och räfsat botten också för att göra vår badplats bättre. Jag gick omkring i ett par windsurfingsockar annars hade detta arbete varit en omöjlighet för mig.

I allt packande och alla kassar som ska med glömde jag för dagen att ta med en kastrull som vi skulle ha där ute. Hur skulle vi då koka upp vår pasta på vedspisen? Något Trangiakök hade vi inte med oss. Gary kom på den geniala lösningen att pastan får kokas i stekpannan. Sagt och gjort och det fungerade! Det underlättade säkerligen att det var färsk pasta som endast tog några minuter att koka upp. Men när man ställs inför problem är det alltid kul med lite annorlunda lösningar.

För en vecka sedan försökte jag mig på en cykeltur på Horlabanan men det blev ju som sagt en skittur. Sedan dess har cykeln bara stått och väntat på att få lufta sig. I lördags försökte jag mig på ett nytt försök. Några knäkänningar har jag inte annars utan de kommer smygande efter en stunds cykel. Jag hade planerat jättelänge att jag skulle cykla till släktträffen vi skulle på.  Upp i ottan och det bar iväg med mig på cykeln mot Grästorp. Efter en halvtimmes cykling framme i Lena ringde jag Gary på mobilen. Han kunde förbereda sig på att cykla både dit och hem. Jag rullade hem något bedrövad med lättväxel och snabb kadens. Omedvetet fick höger ben arbeta mer. Jag har haft löparknä tidigare och jag vet hur man kan stretcha detta. Knivarna i knät kommer efter en stunds arbete. Eftersom jag vet vad det här innebär har jag inte frestat på utan lagt ner träningen direkt.

Jag har funderat på den här ekvationen: Jag har sänkt mitt styre i år och samtidigt höjt sadelhöjden något. Belastningen på ländrygg kan ha blivit något för stor och sätesmuskeln (piriformis) har fått ta en del stryk. Nästa gång jag ska ut ska jag sänka sadeln något igen.

Det blev en "vanlig" frukost idag.....

- Smaklig måltid!

Fruntimmersveckan..... Ja, då har jag namnsdag! Igår fick jag ett namnsdagskort som värmde och det är alltid roligt att någon tänker på en. Det stod följande:

Gratulerar på namnsdagen

Det finns en särskild gåva

alla får på vår planet.

Ett namn som blir vårt eget

och ger oss identitet.

man får höra det från andra

och ens namn och jag blir ett.

Det kan sjungas, viskas, ropas.....

Ja, det sägs på många sätt.

Och andra namn ger bilder

av människor man känner.

Man tänker på nån särskild

bland släktingar och vänner.

När man tittar i kalendern

finns där "namn-förgätmigej".....

och den dagen just du hedras

vill jag gärna fira dig! 

Tack Kerstin för hälsningen för jag vet att du brukar läsa bloggen ibland.

Igår ställde jag väckarklockan lite extra tidigt för att komma iväg och cykla. Men dessförinnan hade dottern haft nöjet att sätta på sin väckarklocka hon fått nyligen i födelsedagspresent. Är man 8 år är det ju alltid kul att prova om ringsignaler och väckning fungerar. Kvart i fem blev  det en förta väckning och då var jag måttligt glad. Riktigt så tidigt var inte min tanke att jag skulle kliva upp. Den tiden är så jobbig att bli väckt om man vet att man bara har en liten stund till att sova.

I vilket fall som helst kom jag iväg 7.15 Men det var nästan så att jag drog mig för att komma iväg för himlen var fortfarande regntung. Nattens regn hade gjort vägarna blöta och inte hunnit torka upp än. Detta skulle innebära en extra rengörning av cykeln när man kommer tillbaka.

Väl till cyklandet snart men först inmundigades en frukost och det blev inte gröten som jag brukar ta. Vaniljyoghurt och müsli laddadde igång batterierna. Vis av erfarenhet som man brukar bli har jag lärt mig att yoggi ger sura uppstötningar vid träning. Varför hade jag nu "glömt" av detta? Första delen som än dock var kom igång sträcka kände jag magens innehåll bearbetas.

Nästa tävling som är tänkt är Horla triathlon och varför inte cykla någon träningsrunda där? I mitt huvud hade jag planerat två varv på banan men halvvägs upp till Skogsbygden känner jag av knät som fick lite känningar igår. Allt hänger ihop med höften-piriformis. Väl uppe i Skogsbygden stannade jag och stretchade och även i Nårunga. Alltså ingen brådska på den rundan för det blev raka vägen hem. Jag rullade på i lätt kadens och letade efter vinklar som var mest skonsamt för knät. Om jag ska vara övertydlig blev det SKITTUR.

På eftermiddagen simmade jag lite i Lången och jag kände absolut ingenting då. Eftermiddagen tillbringades på Stora Ö i Lången. Gary blev nästintill färdig med tapetseringen av sovalkoven. Jag skötte grillning och tillsyn av barnens båtturer i den uppblåsbara plastbåten. Kvällen tillbringades hos vänner och där avsmakades det en smarrig vinbärspaj.

Igår gavs det möjlighet för mig och Gary att träna tillsammans. Barnen skulle leka med ett annat syskonpar. Efter allt regnande blev det MTB istället för racer. Vi begav oss ut i Risvedenskogen och det blev lite nya vägar för mig. Några tekniska delar blev det men mestadels grusvägar. Synd att inte kameran var med en sådan här runda. Men med en tillbakablick mådde nog kameran bäst av att ligga hemma i tryggt förvar. Ni förstår nog varför. Det regnade också på oss som på så många andra.

Jag måste nog tillbaka till Risveden för att plåta ett av sommarens exotiska kort! En telefonhytt mitt ute i skogen! Annat intressant på vägarna var en räv som var som skjuten ur en kanon. Hjortarna förblev så många att jag slutade räkna vid 50. Kantarellerna var bara ett måste att stanna och plocka. Det blir så när man nästan fullkomligt cyklar över dom. När vi kom hem lagade Gary en smaskig kantarellsås med fläskfile. Det som fick hjärtat att volta ytterligare en extra gång är inte bara backarna utan spåren efter vildsvin. Jag har inte lust att möta dem men det finns många av dem i detta område.

I 3.30 timmar irrade vi runt i skogen och blöta och smutsiga återvände vi till Alingsås. Det var som på den gamla goda tiden då jag och Gary var ute på många MTB-rundor. Gary jobbar nu på att öka upp sin kadens och det var inspirerande att ligga där i bakhasorna och fösöka hänga med.