Idag är det tidig uppstigning för att röra lite på påkarna innan vi ska åka iväg med Kielfärjan och vidare ner till Österrike. Det ska fixas och trixas med packningen och det är alltid jobbigt tycker jag. Jag står också i valet och kvalet att åka ner till stan och köpa mig ett nytt regnställ. Det gamla håller inte tätt ens tio minuter utan att vätan börjar tränga igenom.

Igår fick jag tränat alla triathlongrenarna på en dag. Dagen inleddes med simning i bassäng. På eftermiddagen rullade jag ett fartpass med cykeln följt av 30 min lugn jogg på skogsstigar. Den utlovade cyklingen till brosan uteblev dagen innan efter diverse förberedelser och ärenden på stan. Vi var i alla fall och hälsade på honom och han servade vår bil innan avresa. 

Idag kom jag igång ganska sent, först halv nio med ett entimmeslångt cykelpass på trainern då Gary var ute på sin cykel. För att runda av mitt pass tänkte jag jogga lite på Kavlåsstigen i  området men det blev lite annat. Lukas, min son följde med mig och vi joggade, åt hallon och blåbär, joggade, gick osv. Till slut var vi ute över timmen i Stadsskogen och hamnade till sist hos kusinerna. För att få följa med dem på frisbeegolf blev det jogging hem nästan 1,5 km för att hämta cykeln. Han är uthållig grabben.

När Gary drog iväg på sitt kombinationspass sim-löp under eftermiddagen gjorde jag det här hemma också fast med cykel-löpintervaller. Uppvärmning 20 min med teknikkörning med ett ben i taget innan jag snörde på mig skorna för en löprunda som innefattade två varv runt kvarteret. Tíllbaka till cykeln i fem minuter osv. Fyra omgångar sprang jag med försök till tryck. Det är viktigt att jag går varsamt fram för att se hur höft och kropp svarar. I sittande skrivstund känns allt okej. Vi får se vad som står på programmet imorgon. Blir det uppehåll cyklar jag kanske till min bror. Det är en bit dit....

En fin sommarbild som min dotter har tagit. Jag gillar bilden skarpt. Det är något speciellt med den, skärpan! Den är tagen mot vattnet!

Min dotter fångade mig i farten och tog denna bild. Det kanske inte var så svårt att hinna ta kort på mig då farten inte var något att skryta med.

Dagen före tävling gick i seghetens tecken. Det är kanske som sig bör att kroppen har sitt eget sätt att ladda men att masa sig fram på en liten promenad med vetskap om att man ska tävla dagen därpå sätter griller i huvudet.

Tävlingsstart redan 9.15 innebar en tidig morgon med förberedelser. Varmt och behagligt väder och till och med så pass behagligt att våtdräkt inte var tillåten. Inget som gynnar mig direkt! Våtdräkten innebär bättre vattenläge för min del samt att benen kan gå mer sparsamt. Men jag är mer mentalt förberedd om det blir utan dräkt nu och det är bara att gilla läget. I simstarten positionerade jag mig i en kant för att få en lugn simstart men tjiiii vad jag misstog mig. Dyrköpt läxa! Det gick såpass dåligt att jag till och med fick ta några bröstsimstag för att komma in i min andning. Jag har genom åren lärt mig att just i simningen presterar jag som bäst då jag får en lugn start och kan hitta mitt eget flyt och tempo. Så varför förivra sig? Bara för att det är tävling! Simbakgrunden den här säsongen är usel och då får jag positionera mig efter det! Alltså lägre profil till nästa tävling! I slutfasen av simmomentet hittade jag min simning men då var jag redan långt bak i fältet. På cykelmomentet blev det till att jaga och känna sig bekväm med den nyinställda cykelpositionen. Med alla svängar och girar tappade jag räkningen på de fyra varv som skulle avverkas. Jag var helt inställd på ytterligare ett varv men några mastersherrar som jag tyckte mig cykla snabbare än växlade in och mitt i allt velande bestämde jag mig för ett byte. Mycket tid gick åt i växlingen cykel-löp för jag blev otroligt osäker på om jag var rätt ute. Löpningen var stundtals ett steg i rätt riktning men det behövs påminnelse om att dra bak axlar för att inte helt säcka ihop. Jag slutade på en andraplats i masters 35. Segraren Karin Uhlin var inte mycket att rå på för hon var bättre på alla grenar än mig. Men det som grämer mig är siminledningen som ger en sådan dålig känsla i kroppen och att jag tappade mitt fokus med att räkna varv på cyklingen. Superonödigt att kasta bort så mycket tid i växeln. Jag vill vara nöjd med min egen insats och om det för dagen räcker till en bra placering är ett plus. Nu fick jag ett par coola sportglasögon i pris och det är ju alltid användbart.

Nu tar vi nya tag men cykeln får snart stå still ett antal dagar för vi rullar ner med bilen till Österike. Denna gång får cyklarna vara kvar hemma....men nästa gång kanske... Det som väntar härnäst i tävlingsväg är Horla Triathlon och helgen därpå har familjen bokat in sig på Sundbyholmstriaden.

Just nu öser regnet ner och jag har beslutat mig för att skona barnen från detta regnande och stanna hemma. Gary ska ner och sim-löpträna  vid Gerdsken och jag hade också tänkt delta men ändrade planer allltså.

Min dotter fotgraferade mig efter prisutdelningen och här testar jag mina nya glasögon samt en masters silvermedalj runt halsen. Riksmästerskap.

Jag ska försöka sammanfatta några av semesterdagarna och då smälter allt bara samman. Vad har vi gjort egentligen? Det har blivit lite träning och sammantaget ifrån när jag jobbade har den dosens ökats på. Det gäller att inte gå på för mycket bara för att man vill. Lite cykel ute, ett corebollpass, rehabövningar och två rejäla simpass igår och förrgår. I tisdags simmade jag från Hästabadet till Tarzanbadet två gånger och var i vattnet strax över timmen. Igår simmade jag i släptåg med Gary och Martin Flinta i Rådasjön i en timme och en kvart. Gary och Martin simmade längs vasskanten och jag höll mig mitt i sjön och försökte gena för att ha någon som helst chans att komma fram till punkt B samtidigt. Det har alltså blivit två bra distanspass och jag hoppas det ska göra sitt.

Martin hjälpte mig och Gary med lite positionsändringar på cykeln så nu sitter jag än djupare. Antagligen är det så pass bra som det går med en linjecykel som jag har. Jag hinner inte direkt köra in sittställningen till Hallstahammar men det kändes fint när jag rullade hem från Vittene- Alingsås igår. Nu blir det ganska lugnt idag bara testa av alla grenarna lite lätt och definitivt imorgon då det blir bilresa upp till Köping.

När vi kommit hem från stugan och var lagom trötta och lite sega fick jag och Gary för oss att träna ett pass på Hälsostudion. De senaste månaderna har jag bara varit en glad givare av pengar till dem och inte nyttjat anläggningen alls. Spinning Activio intervallkörning! Svetten lackade eller sprutade kring våra cyklar och jag jobbade upp min puls högt och kunde ligga kvar med fortsatt högt tryck ganska länge. Tre toppar besegrades och instruktören Zita tycke att vi sprängde pulsklockorna. Nöjd med min prestation blev kvällen lugn. Men visst är det en härlig känsla när man innan ett pass ibland är lite seg och efteråt kommer ut som en segrare. Någonstans finns det energi att hämta och det är bara att ta reda på den för den finns, tips till alla soffliggare!

Efter övernattningen i stugan från onsdag-torsdag vill man naturligtvis passa på att simma när man har vattnet precis framför fötterna. När jag vaknade upp var jag lite ruggig och vädret var lite kymigt också. Jag plockade och grejade för hemgång men det skulle simmas...... Ovädret närmade sig men det skulle simmas..... När jag väl doppat mig utan våtdräkt var det som väntat faktiskt varmare i vattnet än på land. Jag bestämde mig för att simma en kort sträcka bort för att hålla mig nära ön om vädret fick för sig att ändra sig. Med fem minuter bort och fem minuter tillbaka så kunde jag med blotta ögat konstatera att ovädret låg ett par meter ifrån mig. I plurret låg jag där när skyarna öppnade sig och jag såg hur regnmolnet drog fram. Det blev en över två timmars väntan när det fullkomligt vräkte ner. Jag försökte få tillbaka min värme men det enda som hjälpte var att dra igång en värmande brasa. Nu passade jag på att läsa ut en spännande kapitelbok för barnen som vi påbörjat. Uppkrupna i sängen med regnet smattrandes utanför kan det vara sommarstämning trots allt. Men vill ändå se mer av solen!

Igår simmade jag och Jenny Nilsson en teknikpass i Gerdsken. Vi låg i plurret nästan en timme, eller närmare bestämt i 55min. Sen var jag den som huttrade mest och ville upp. Passet var lite av den blåsigare varianten så vi vi kämpa genom vågorna. Tidigare har jag gärna varit den som tagit på mig våtdräkten även om badtemperaturen varit klart godkänd. Nu har jag ändrat min inställning och försöker att simma så mycket som möjligt utan dräkt. En aspekt i det hela är också att jag vet inte hur länge min våtdräkt håller som är från -97 tror jag. I våras gjorde jag en rejäl lagning på den då hela vaden sprack rakt igenom. Men det är inte dåligt att den hållt så pass länge så den går väl på övertid nu.

På eftermiddagen blev det ytterligare ett dopp med barnen, fast då i sjön Lången. Då passade jag på att springa i vattnet i ca 20 min. Det är mitt sätt att hålla igång löpmuskulaturen nu. Jag har på mig ett par neoprensockar på fötterna dels för att det ger lite mer motstånd samt att vad är det som jag virvlar upp vid botten egentligen? Det är en sådan där trygghet man vill ha för jag gillar inte äcklig botten.