Imorgon startar höstmånaden och jag tjuvade med att rulla ett lätt pass på min spinningcykel i 40min utan känningar. Dessutom sprang jag hem från Almas simträning. På eftermiddagen fick hon med mig på lite inlinesåkning. Det är härligt att komma igång för energin kommer tillbaka till annat också. Jag är glad för det som jag har gjort idag har inte förvärrat någonting.

I fredags körde jag racer i det underbara vädret med det var inte riktigt lika underbart med knät. Det är konstigt för när jag sitter på den kommer den där konstiga känslan i knät tillbaka. Jag har tidigare haft problem med en menisk eller snarare troligen broskskivorna intill menisken. Kan det vara detta som spökar igen? Efter behandlingarna känns det nu inte som löparknä. Förra gången tränade jag bort  skadeproblemen genom att stärka upp stabilisatorerna kring knät. Men tänk hur dum man kan vara...... bara för att det gick lite bättre i fredags började jag nästan på att fundera på att köra motionstävlingen Getingetrippeln. Nu överlät jag detta istället till Gary och Alma. Gary vann tävlingen och för Almas del bland knattarna var det bara kul att hon ställde upp.

På tisdag ska jag till en osteopat som jag varit hos tidigare. det blir intressant. Håll tummarna för att det vänder ordentligt nu.

Jag lägger in en lite annorlunda bild ifrån SM-tävlingarna i Stockholm. Dels för att träningen rullat på idag samt att jag under min Montessoriutbildning förra helgen fick lära mig att rull mattor. Ja, du läste rätt! Därför är nedanstående mattor inte godkänt rullade. HiHi!!!!!

I helgen var jag i Stockholm tillsammans med Gary på triathlon-SM. Då jag för 14 år sedan bodde i Stockholm fick jag agera kartläsare resan upp. Jag hade bokat ett vandrarhem vid Gärdet och det låg perfekt intill tävlingsområdet. Dessutom slapp vi snurra för jag hade kännedom om området. Under min Stockholmsperiod bodde jag på Lidingö och tränade på Hjorthagen med Djurgården (fotboll) så jag var faktiskt lugn trots alla vägarbeten, ombyggnader och diverse glömska. På lördagkvälllen promenerade vi ner till tävlingsområdet för att skaffa oss ett litet hum. Stockholm visade verkligen upp sitt bästa väder.

Morgondagen började tidigt då de första starterna drog igång redan 8.00 Det var kul att snacka med lite triathlether man kände men jag hade hellre varit med och deltagit. Det är otroligt vad efterhängset min skada eller skador hänger i. Snart känner jag mig som värsta hypokondrien! Med en hel kropp hade det inte alla varit omöjligt att ta hem segern i triathloncupen. Första deltävlingen fanns jag på plats men deltog i motionsklassen. Där hade jag kunnat kamma hem ytterligare poäng. Nog ältat om detta, nu är det som det är. I sommarvärmen forserade jag än hit och dit för att kunna följa så många starter som möjligt. Men största intresset låg än dock på Gary. Han slutade trea i masters-35 och vann cupen. Hans upplevelser av loppet kan du läsa på hans blogg.

I helgen startade jag upp min Montessoriutbildning också. Jag återkommer med lite anekdoter om detta. Om inte annat sätter det en hel del griller i huvudet.

Skadeproblemen fortsätter och träningen är obefintlig. Det är ju den delen som jag tycker är kul att delge samt tävlingsanalyser och referat. Nu är det mycket lite från den fronten. Nu är vardagen igång på allvar igen och imorgon börjar jag att studera på halvfart vid sidan om mitt 100% jobb. Varannan fredag eftermiddag-kväll samt hela lördagen den helgen är uppbokad av Montessoristudier. Det blir en tuff period framöver. Nu är det bara att kroppen ska återfå sin balans för att jag ska finna min balans i livet. Hur skönt är det inte att rensa hjärnan speciellt med ett löppass! Vi får se när det blir.....

 Kolla in skorna!

Häromdagen köpte jag mig ett par nya skor och inte vilka som helst. MBT-skor! Jag har en hel broschyr där det står om hemligheten med MBT. När jag väl testat in dessa ordentligt lovar jag att jag ska analysera lite utifrån mitt perspektiv på det hela. Jag är otroligt nyfiken på om detta är ett par mirakelskor! Komletterande träning???

Det är kanske den träning jag får hålla mig till nu när skadeproblemen hänger i. Därför har motivationen inte varit den högsta den här veckan. Cyklingen fungerarde som sagt inte i onsdags och då anmälde jag mig heller inte till SM i Stockholm. Riktigt surt! Jag ser säsongen nästan som avslutat och måste hitta en ny motivationfaktor. Än så länge är inte alla pusselbitar med scheman osv. klara inför höstterminen. Men en sak står klart och det är att jag ska studera Montessoripedagogik varannan fredag och lördag i två år. Nu ska jag snart heja fram Lisa Nordén i natt på hennes OS-start kl 04.00 Godnatt på er för några timmars sömn behöver jag.

Igår fick jag och Gary till ett gemensamt simpass för första gången på hela sommaren. Innan hans aquathlonpass fick jag ligga i bakhasorna på honom i vattnet. Det var hela tiden bubbelsök för mig för jag lovar att jag fick ligga i. Det var inte så att det var en flaska champagne på spel utan träning på att hitta "ett par bra fötter" som det på idrottsspråk heter. Jag fick länga och ta i så det hette duga. Därför hade jag en tendens att simma snett. Men det var sommarens mest tempofyllda simning. Den 15-gradiga värmen i luften inbjöd inte direkt till JIPPI men väl i vattnet var det faktiskt varmare i. I 50 minuter plaskade jag runt i Lången. På eftermiddagen testjoggade jag lite i Nolhagaparken. Inget träningstest utan test att jag klarade av att löpa utan skadekänningar.

Om det inte är sport på TV:n är det förstås sport på radion. Många gånger kan det vara lika roligt och spännande att lyssna på en hängiven, exalterad radioreporter  som försöker förmedla sitt budskap. Igår satt jag i bilen när lagkappen i simning 4x100m frisim hade sina försökshit. En spänd reporter inväntade  att alla resultat på simtavlan skulle dyka upp och gav följande kommentar:

- Hoppas nu bara diskningarna sitter!

I sin iver att förmedla ett budskap klandrar jag inte radioreportern men mitt i all tävlingshets tillåts man att le lite på läpparna ibland.

Idag har Horla triathlon körts utan mitt deltagande. Hade jag varit om och kring mig lite, kanske man hade kunnat deltaga i ett lag på simningen men nu fick nöja mig med att vara en glad åskådare. För att åtminstone röra lite på dödköttet simmade jag några vändor på tävlingsbanan innan start. Jag testade av min simform och klockade en tid på 7.30 Den är jag nöjd med. Vad händer då hundratalet andra triathleter plaskar och virvlar runt bredvid med vet jag inte. Eller när armarna stumnar efter en alltför intensiv start? Tänk om jag hade kunnat få den starten i loppet om jag varit med......

Gary var med fint i början av loppet och var med bland de 3-4 första upp ur vattnet. Han tappade på cykelmomentet men sprang bra. Han slutade femma placeringsmässigt. Jag fick möjlighet att åka bil runt på banan och följa cyklisterna i år och det var kul att se den delen av loppet.

Något som också gläder mig är att det är lite lokala framgångar också. Jenny Nilsson som jag har varit ute och cyklat med springer som ett jehu och matchar många killar och Sverige-elitdamer i löpmomentet. Jag gav henne hålltider inför löpningen och var helt övertygad om att hon skulle knipa tredjeplatsen. Hon både gick om och distanserade sin kombatant om tredjeplatsen. Starkt gjort!

Ett utav det roligaste på tävling är att möta likasinnade och snacka sport. Också att bara träffa folk man känner....

Jag har haft mina funderingar kring min skada och börjar mer och mer få vatten på min kvarn. Antagligen har jag gjort för stora ändringar positionsmässigt på cykeln och som sagt bäddat för att sätesmuskeln får lida för detta. Gary ska göra en analys av hur hans sittposition är på cykeln och jag följer nog med samtidigt. Spännande!

Tyvärr får jag väl säga men det blir ingen start i Horla Triathlon. Igår simmade jag och det funkar. Löpning är OK men inte i tävlingstempo och det testade jag också igår. Idag cyklade jag på racern. Efter 25 minuter fick jag smärta i vänster knä som omöjliggör en triathlonstart. Därför har det varit lätt att ta det beslutet att inte deltaga. Men mitt hjärta vill gärna ställa upp i hemmatävlingen. Det som gör det lite speciellt är att min farmor och farfar har haft en sommarstuga där ute och jag har tillbringat många somrar där. Nu ska jag som Eva Nyström skrev i sin blogg inför Kalmar vara en glad påhejare. Men det kommer förstås att kännas surt för man vill ju så gärna vara med............