I lördags tävlade jag i Säter över sprintdistansen (750 sim 20 cykel 5km löp) i mastersklassen -35. Familjen bilade upp dagen innan och vi övernattade på vandrarhem. Klockan tre vaknade jag på natten och kunde omöjligt somna om. Så istället för ytterligare fyra timmars sömn fick kroppen endast vila. Väderleksförhållandena för dagen var perfekta. De regntunga molnen som hängde över oss skvätte under prisutdelning istället. Det var dessutom vindstilla och inget sollgass.

Simmomentet: Temperaturen var uppmätt till 15,8 men det kändes varmare. För den skull ska jag inte säga att det var supervarmt att doppa sig. Jag ångrar idag att jag inte placerade mig mer åt vänsterhållet för att få en lugnare start och hitta min rytm. Crawlsimmande varvat med bröstsimstag för att jag drabbades av upprepade störningar fram till första boj. Det tog mer än 400m att hitta rytm. Jag har känt på hur det är att ligga bakom någons fötter och att det underlättar. På andra varvet siktade jag in mig på ett par fötter och gjorde sen lite försök att gå om och gå ikapp nästa tävlande. Men detta var för energiförödande så jag valde att ligga kvar. Tidsmässigt känns simmomentet som en stor besvikelse. Ett plus är att jag känner mig piggare upp ur vattnet och kan löpa på mer mot växlingsområdet.

Cykel: Cykel gick ut på att jaga och plocka placeringar. I min klass behövdes det inte för jag ledde i min klass från start till mål. Även om man inte får ligga på rulle så underlättar det om man har cyklister omkring sig för känslan av att hålla farten uppe, med det 10 meters avståndet man måste hålla. I och med usel simning hamnade jag ibland i ett ingemansland. Banan är knixig med många igångdrag. Jag cyklade om så att jag låg två av alla tjejer i de olika mastersgrupperna.

Löpning: I växlingen gjorde jag samma tabbe som i Göteborg. Jag trodde än en gång att  vänster sula hade vikt sig och var tvungen att kontrollera det med att fippla av mig skon igen. Vet ni vad det var som störde mig? - Ett grässtrå!

De bortdomnade fötterna som cykelmomentet ger gör det svårt att känna vad som är vad. På löpningen möts man först av ett småsegt uppförslut. Om man är stum känns den här backen rejält. Annars är det lättsprunget fram till en vändpunkt på asfalt. När avståndet framåt kändes ointagligt och ganska betryggande bakåt om jag inte skulle klappa ihop totalt gjorde jag kanske inte mer än vad som behövdes. I efterhand är jag därför inte helnöjd med löpningen

Min sluttid blev 1.18.22

Sim 16.50

Cykel 39.25

Löp 22.07

Det är alltid lätt att räkna på tider men verkligheten är en annan. Jag hade förhoppningar att göra en tid runt 1.17 Det var tråkigt att det inte var ett bredare startfält. Några av konkurrenterna tävlar nu till helgen istället i Örserum för de är mer specialicerade på lång distans. Siktet var inställt på en medalj i denna tävling och kanske då ett guld men trots allt känner jag inte en jättegläde över segern som jag ändå har sett fram emot. Hoppas att jag taggar till mig ordentligt till örserum och kan plocka fram lite kämpatakter.

Det som är framöver annars är Horla triathlon och en ny tävling på Tjörn (halvironmandistans). Nu väntar jag bara på att vädret ska bli bättre så att jag kan cykla lite mer långa pass som det krävs för inrikting mot den långa distansen. För det är här som fokuset nu börjar att växa fram och drivkraften. Den 30 augusti går tävlingen på Tjörn och nu ska jag försöka vässa lite form.

Igår träningssimmade Gary i Gerdsken och kom hem och berättade att måsarna hade attackerat honom i vattnet. Dagen innan Göteborgs Triathlon hände samma sak för mig. På det passet simmade jag från Hästabadet till Ninnis brygga fram och tillbaka några gånger. När jag vände efter tredje rundan tog jag notis om måsarna. Mitt ute i vattnet blev de allt intensivare i sitt kretsande kring mig och började störtdyka. Nu fanns det två alternativ att välja: ett utav dem var att skydda sig och dyka ner under vattnet och det andra alternativet, vilket jag valde, var att gå till motattack. När måsarna, de var två stycken, kom dykandes gjorde jag mitt utspel och tjoade och skränade hej vilt samtidigt som jag fäktade med armarna. Måsarna avbröt då sitt närmande. De startade nya attacker men jag kunde i alla fall avärja mig dem. Efter detta inslag var det totalt meningslöst att simma vidare och jag vågade inte heller för den delen. Där jag simmade går ett stort promenadstråk alldeles intill och min tanke går till att om någon undrade om jag höll på att drunkna eller vad jag nu hade för mig.

Jag och Gary har funderat på om badmössans färg har någon betydelse. Gary brukar nämligen låna min och den är orangegulgfärgad. Är det inte gäddor som biter dig i tårna så är det en orm ringlandes i ansiktet eller attackerna från måsarna ovan! Det är mycket man utsätter sig för, för att träna triathlon. Om man simmar utan våtdräkt är det också känslan av att simma in i sjögräs som avskräcker. Men skam den som ger sig! 

Festen vi skulle på 21 juni startades igång klockan 15.00 med diverse aktiviteter och leker. I inbjudan stod det att man skulle vara fritidsklädd för en del idrottsliga aktiviteter. Och det var ju självklart att de skulle bli något sportigt ,för de är mina vänner sedan studietiden på Bosöns Idrottsfolhhögskola till Idrottskonsulent. För att minimera packning kan man inte ha med sig alla alternativ. Jag hade med mig joggingtights och då menar jag joggingtights och löparjacka. Det andra alternativet var jeans och man kan ju för all del vara fritidsklädd i jeans också men med den typen av människor som var på festen som var det helt rätt med joggingtights och löparjacka. Vem hade kunnat tro det? Hade jag haft samma klädsel på någon tillställning i Sverige hade man utmärkt sig som någon idrottsnörd. Nu kändes det helrätt och det var gött! Det var en mycket kul och trevlig fest vi var på och festen varade lååångt, lååångt in på natten. Jag och Gary var faktiskt några av de första att gå och sussa klockan halv tre, allt för att vara någorlunda engagerade föräldrar dagen därpå, då det begavs till Legoland.

Anledningen till Danmarksresan var att våra vänner i Danmark hade bjudit in oss på sammanslaget 40-årskalas. i inbjudan stod det också att de också hade en annan anledning också att dra ihop till fest och den var att de kanske hade gift sig. Kanske? Vad för slags fest skulle det bli? Vilken present skulle jag köpa? Skulle jag förbereda ett tal eller någon form av happening? Tankarna var många innan avfärd men jag var nöjd med mitt presentinköp och gary brukar berömma mig för att komma på bra saker. det har alltså blivit mitt ansvarsområde som ni förstår.

I Danmark firas inte midsommar lika intensivt som i Sverige och festen som vi var inbjudna till var den 21 juni, alltså på midsommardagen. Därav det försenade midsommarfirandet för vår del.

På just självaste midsommarafton bar det iväg några dagar till Danmark igen. Jag hann inte mer än att packa upp väskan innan det bilades igen med färjan. Närmare bestämt hann det gå tre dagar! Det är inte så att man ropar jippi för själva färjeöverfarten, för det handlar mest om att fördriva tiden så att känslan av att vara iland infinner sig snarast möjligt. Barnen börjar bli så pass stora nu  5 och 8 år att man kan spela lite kort och introducera diverse spel och ha mycket behållning av det.

En dag innan avresan damp det ner ett presentkort från Stena Line på 200 kr att handla för. Det blev rena julafton inne i butiken för vår familj för det räckte till mycket. Barnen fick välja var sin leksak + godisgrej samt att det räckte till de vuxna också att välja var sin godispåse. Detta hade vi aldrig handlat om vi inte haft presentkortet så det var en bonus. Men det ska tilläggas att det inte kändes som en bonus för formen. Som sagt som jag skrev i föregående inlägg:Har man godiset äts det upp! Det hade inte heller varit en god idé att köpa en parfym att bara ställa in i skåpet. Till vardags använder jag väldigt sällan parfym då mitt arbete inte tillåter det pga allergiska barn. Själv är jag en förespråkare för en god bodylotion och känner mig fräsch då.

För en och en halv vecka sedan var jag i Danmark med jobbet. Joggingturen på stranden ett ett av de fina minnen jag bär med mig från den resan. På kvällen rockade hela kollegiet loss och det dansades disco hejvilt. Vi hade rolig kompisdansning i ring och det ena efter det andra moves visades upp.

På hemresan skulle förstås alla inhandla öl och sprit i mängder. Enligt mina mått mätt är det rena hysterin efter den här spriten.

- Det är ju så billigt!

- Jag tjänar så här mycket......

Enligt mig så dricker man mer om man har mycket hemma för jag gör min jämförelse med godis. Om jag köper godis på färjan så är det ämnat till mig för att äta upp det. Köper jag på mig mycket funkar jag så att det inte läggs i skåpet för ett bra att ha förråd. Min modell är fortfarande och kommer så att förbli att jag köper mitt fredagsgodis tillsammans med barnen och väljer ut det jag vill ha. Vi är fyra personer i familjen, men när fredagskvällen nalkas köps det fyra olika plockgodispåsar. Det är ju det som är lite av tjusningen med smågodiset att välja ut godbitarna. Om än sen att man varje vecka förbannar sig för att det blev för mycket så är oförståeligt att man aldrig lär sig. När man inte hade barn kunde man köpa sig en chokladbit en helt vanlig vardagkväll när du gick och handlade utan att ens reflektera över det. Jo, naturligtvis gjorde samvetet det men nu ska du ha en ruggigt bra förklaring för barnen varför du får äta godis just idag, när det varken är fredag eller kalasbjudning.

En arbetsresa dagen efter tävling till Danmark gjorde att bloggandet i var första prioritet. Jag har varit i Skallerup-Klitt i dagarna två på en arbetskonferens och vi har haft det mycket trevligt. Vi är ett gott gäng och det bjöds på många goa skratt.

Tävlingsrapport Göteborgs triathlon: Min tävlingsrapport är ju något sen och jag har bloggat runt och läst om några triathleter som skrivit om sitt lopp. Så jag kommer absolut inte vara den ende som kommer att skriva om de förfrusna och stela fötterna och händer som stelfrusna pinnar.

Simning: Strategin för simning var att stå tillbaka i starten och unvika alla sparkar och hets i starten. Jag valde att ligga långt ut till vänster för att om möjligt få fritt spår och simma själv. Jag vet att det är bra att ligga efter någons fötter, men det är ett moment jag måste träna på. För mig är det otroligt viktigt att hitta rytm och då speciellt i andning under tävlingen. Om jag går på för hårt blir armarna som förlamade och det resulterar i totalt kraftlöshet. Om man nu kan snacka om någorlunda behaglig tur på simningen så fick jag det. Jag har ju inte tränat så mycket simning så den får i mina mått godkänt utefter min förmåga. Jag tog av mig min våtdräkt precis efter den långa uppförsbacken, alltså innan växlingsområdet. Jag har inga växlingstider från förra året men simningen har gått aningen fortare jämfört mede förra året. Sista delsträckan provade jag på att ligga efter någons fötter och jag kunde faktiskt slappna av litet. Men jag tyckte inte att det var rakaste kursen så jag valde att trots allt välja mitt eget spår.

Cykel: Det var här jag skulle göra mina störtsta tidsvinster jämfört med föregående års lopp men vädrets makter kunde jag inte styra över. Den som styrde cykeln var jag och min hjärna fegade i det kalla, våta, regniga och hala vädret. Trots förbättringar är jag inte nöjd med min tid här. Jag hade velat känna att jag hade ytterligare driv i benen men det vindpinande regnet ställde till det för alla. På mitt sista cykelvarv lossnade en mutter på tristyret. Jag fick vara lite observant hur jag fördelade mitt tryck på höger armbåge. På natten kände jag faktiskt av att jag hade fått någon form av annorlunda anspänning i armen som detta innebar. På två utav loppets fem varv såg jag en stressad ekorre springa runt på vägbanan tillräckligt för att störa mig.

Löpning: Med helt bortdomnade fötter var det dax för löpning. Visst är man van med lite smådomnade fötter som cykelmomentet kan innebära men det här var nåt in i hästväg....... Jag har aldrig haft så svårt att få på mig mina skor och då ska man veta att mina fötter är av den smalare sorten. Vänster sko satte jag på mig två gånger. Mina bortdomnade fötter trodde att sulan hade vikt sig men ack vad fel jag hade. Jag muttrade surt...... Stappligt och knixigt begav jag mig iväg för fyra varv. Tidigare har jag haft otroligt svårt att spinga efter cykel men det börjar bli lite bättre. Jag har då tappat i avstånd till mina motståndare men nu höll jag jämna steg. Målet var att spinga i femminutersfart och det lyckades så när som på fem sekunder. Jag rasade inte ihop så katastrofalt på löpningen som jag gjorde förra året. Sista varvet gjorde sig lite skasår på fötterna sig rejält tillkänna för vem hinner sätta på sig strumpor!

Resultat: Det är inte många tjejer som ställer upp i mastersklass och det är lite synd. Jag blev trea  och fick en sluttid på 2.38.55 Förra året hade jag  2.41.09.  Så vädret till trots så blev det i allafall en förbättring. Jag kunde känna en viss slitenhet dagarna efter men inga superömma lår som innebär t ex försämrad gång.

Nästa triathlonäventyr som väntar är SM-Säter i sprintdistans. Men först ska det bli midsommaräventyr i Danmark och en del resdagar innebär mindre träningsmöjligheter. Man får göra bästa möjliga av situationen och då blir det löpning som ligger närmast till hands.

Igår dammade jag av cykeln igen och testade lite fart inför morgondagens lopp. Jag testade på att få driv på pedalerna utan att för den skull dra på mig värsta syran. För enkelhetens skull blev det en sväng på E20 ner till Hästeryd och tillbaka 18km. Efter att försökt blåsa på var ändå värmen inte riktigt igång i kroppen. Jag startade emellertid igång mitt pass ganska sent efter fredagsmys med familjen. Alltså inga optimala förberedelser men det var ruskigt smaskigt med svenska jordgubbar och glass samt lite godis.

Tävlingsskorna snörades på och en runda i Nolhaga fick avsluta fredagsnöjesträningen. 4x500m med fart med jogg t o r hem. På tredje intervallen tackar jag cyklisten som kom för lite extra farthållning. Kvinnan var förstås totalt ovetandes att jag försökte spring som en furie för att hinna ikapp henne innan mitt målsnöre. Det blir sådana här små trix man får ta till när det inte finns några träningskompisar en fredagkväll strax efter nio.

Nedvarvning i soffan till ett bra spelande Holland, med ett par snygga mål fick avsluta kvällen. Utan egentligen vara hungrig klämde jag i mig en banan med lite keso allt för återhämtningens skull.

Imorse sprang jag 30 min på lite småstigar i Stadsskogen. På ett ställe tappade jag stigen och fick löpa som en orienterare. Det blev en liten extra runda alltså på kalhygget steppandes än hit och dit för att finna ett bra vägval.

Om en stund ska jag simma lite i Gerdsken. Det blir mer ett mentalt pass att känna på vattnet. Ni som inte har varit med på en triathlontävling så råder det djungelns lag i starten av simmandet. Detta moment kan inbringa panikkänslor när någon simmar över en samtidigt som man får sig en tjottablängare på glasögonen. Alltså nu ska jag iväg för ett dopp i det blå!