Vad händer med bloggandet? Jo, nog har jag haft en del tankar och funderingar som jag velat delge men det som gått före är en uppsatsskrivning nu. Den handlar om barnet och miljön ur montessoriperspektiv.

Hur går det med träningen då?  Jag kör fortfarande på lågvarv och bara underhåller lite lätt. I tisdags besökte jag osteopaten och fick kroppen knixad och trixad igen. Kroppen har skaffat sig ett dåligt muskelminne och vill gärna hitta tillbaka till det "sneda". I onsdags var jag på Hälsostudion och snackade med Ingvar om ett nytt styrkeprogram. Tanken är främst att stärka upp eventuella svagheter bål/säte. Programet väntas anlända i början på nästa vecka. Idag har jag kört lite styrka utifrån mitt gamla program. Inte att förglömma är en lite morgonjogg imorse på en halvtimme. 10 grader varmt klockan sex på morgonen, det är gôt det!!

Med tanke på hur dagen har sett ut är jag supernöjd att jag morgonjoggade idag. Idag har alla år 3 elever spelat handbollsturnering. Och med allt vad den innebär inne i en hall hela dagen var det en otrolig befrielse att få andas in lite frisk höstluft. Inte det att det varit en plågsam dag, utan mest att man blir så tom i skallen efter ett sådant arbetspass.

Eftermiddagen fortsatte därefter i sorlig miljö i simhallen när Alma hade sin simträning. Idag drillade barnen lite extra inför helgens tävling. Men jag fixade till att träningen dessutom innehöll lite vattenpolo samt några samarbetsstafetter. Med oftast annars näsan i vattnet "tvingades" nu barnen att kommunicera med varandra.

Jag får väl fundera på läggdas snart i och med att min lärarkollega är sjukskriven. Det blir till att dra ett lite tyngre lass. Kör på......

I torsdags var jag på cirkus med barnen i Herrljunga. Jag skäms nästan att säga det men jag har haft turen att vinna ett par år i rad till föreställning med Cirkus Maximum. Cirkus är väl inte min stora passion så jag hade definitivt inte lagt en tusenlapp på det nöjet om hela familjen gått med. Men intressena är som sagt olika och även de man skrattar åt. Igår var jag och barnen på ytterligare en cirkusföreställning, Cirkus Skratt, men det var än dock inte så mycket roligare. Jo, barnen tyckte nog att denna föreställningen var bättre. Priset var i alla fall betydligt bättre, 50kr för en biljett. Jag verkade ha hamnat mellan cirkusfantaster både till höger och vänster. De applåderade så att jag var tvungen att hålla för öronen. Med många timmars arbete i idrottssal och i barngrupp är man rädd om sin hörsel. Appropå skratt.... Jag kan inte förstå vad som inbringade sådant gapflabb när en katt klängde upp och ner! Jag satt och huttrade i det kalla tältet och försökte dra ner min jacka så långt det gick. Det är något av det värsta som finns när det drar i ländryggen. Nu har familjen fått sin cikusdos så det räcker och blir över både ett och två år framöver.

Cykelhandlade mitt matvaruinköp häromdagen och tanken slog mig än mer hur irriterad jag blir varje gång på plastkassarna. Hur många plastkassar som är hela  beror inte bara på min "försiktiga" cykling hem. Hitills har handtagen hållit men jag undrar vilken sekund när som helst de ska gå sönder. Det är ingen trevlig känsla. Ett mjölkpaket t ex är inte vasst i sig men gör ändå sönder påsarna. Nu när jag läser Montessoriutbildningen och vi håller på med området praktiska vardagsövningar (PVÖ) skulle jag vilja ha en genomgång hur man packar en matkasse på rätt sätt utan att ha sönder den, samt att det går att cykla med den. Kopplar vi detta ytterligare till miljöaspekten förstår jag varför gemene man tar bilen och handlar. Det gör jag själv också för den delen när jag storhandlar! Det är ju jobbigt att cykla! Men om man ska göra något för miljön: t ex att kompletteringshandla lite basvaror- javisst jag ta med dig din egen tygkasse. Men jag cyklar inte alltid runt med 6 tygkassar i fickan! Men om pastkassarna blir än dyrare så skulle fler faktiskt bära runt på dessa lite mer. Det jag vill är bara är att få en kasse som håller den dryga kilometer jag cyklar med matkassen, utan att få hjärtat i halsgropen att mina proteinrika ägg ska gå sönder på vägen. Heja miljön men jag förstår varför så många tar bilen för att bara köpa en liter mjölk. Alla mijöaktivister - gör något så de lata, feta och bekväma svenskarna kan tänka sig att cykla och köpa sin mjölk!

För hållbar utveckling - fram med också hållbarare plastkassar!

Vaför vänta in i det sista? Imorgon går mitt körkort ut och först idag hastade jag ner till stan på lunchen och fotade mig. Papprena har legat här hemma närmare två månader tror jag. Jag tror att jag skulle fått tummen ur och klippt mig innan och därefter fota. Men jag fick schii för det! Jag tror att det börjar närma sig ett år sedan jag var och klippte mig. Nu är det på tiden! Jag vet inte hur länge det kan dröja innan vägverket är klara med mina handlingar men jag får väl klara mig......

Det finns ju cykel som transportmedel...........

Det var inte igår jag var på hälsostudion och tränade. Jag hade riktat in mig på ett core-intervallpass. De "vanliga" corepassen är 30 min och jag trodde att detta pass också var det. Mig gick det ingen nöd på, men jag hade barnen i barnrummet. Dem hade jag informerat att idag är det ett mycket kort pass. De hade funkat bra men samvetet gnager när det blir fel. Jag gillade passet och vi får väl se om det erbjuds fler tillfällen. Jag kan emellertid inte ge mig iväg varje onsdag för det blir för sent för barnen.

Imorse sprang jag 20 min och det funkade bra. Det var behagligt ute jämfört med när jag en timme senare skulle bege mig iväg till jobbet. Då tyckte jag inte att det alls var lika skönt. Ett par fingervantar hade inte varit dumt.

Efter först en hel arbetsdag samt montessorikurs mellan  från 15-20 fick jag till ett litet löppass på 30 minuter vid halv nio på fredagkvällen. Det blev ett sådant där pass ni vet som bara rensar hjärnan från alla intryck. Hade jag backat några veckor tillbaka hade jag mött ett antal löpare på vägen. I och med mörkrets antågande gick mina funderingar vilka vägval jag skulle komma att göra. Det blev i alla fall ett varv runt Nolhagaberget.

Undra vilka som tränar en sådan här tid? Jag sprang om ett antal promenerande människor, ungdomar som hade sina fredagsnöjen att dra runt lite samt en joggare. På de korta sekunder som jag mötte denne löpare fick jag tusen tankar i skallen. Till saken hör också att jag vet vem denne person är och kanske därav drar mina egna slutsater:

Det som fick mig att hoppa till var den tomma blick som jag egentligen inte hade ögonkontakt med. Men med min min intuition fick mig att känna en känsla av något maniskt. Jag tror inte det var en fokuserad tävlingsblick.  Är det rätt av mig att bedöma detta på detta korta ögonblick. Det är inte sagt att alla som är ute och joggar är ute efter den euforin av att jaga sin egen tid  och sträva efter förbättringar. Men ni kanske förstår vad jag menar, en tom manisk blick och en målmedveten fokuserad tävlingsblick måste det vara skillnad på. Det fick mig att tänka: Vilken blick förmedlar jag? Naturligtvis är det olika beroende på vad jag tränar för löppass men om jag  har den blicken i ögonen jag mötte i fredags då är det hög tid för mig att ta ett litet break ett tag.

Igår var jag hos osteopaten. Han balanserade tillbaka skevheterna i bäckenpartiet och ländryggen. Jag fick en liten liten övning för bäckenpartiet. Det har en förmåga att "låsa sig" så att massa småmuskler i ländryggen har fått jobba konstant. Jag hoppas att detta verkligen var vändningen för mentalt har jag börjat förbereda mig för uppbyggnadssäsong. Lätt cykelträning har fungerat utan bekymmer i två dagar nu. Det som gäller nu är att hitta luckorna att träna i vardagslunken samt att hämta kraft. De flesta tider vad gäller olika slags scheman för familjen har börjat göra sig gällande.  

Idag hade jag mina MBT-skor på mig och ett man vilken jag känner igen, men däremot inte känner frågade mig om skorna. Det var ett känt Alingsås-ansikte och han hade sysslat mycket med träning. Vi hade en givande diskussion som hade kunnat varit längre om inte barnen väntat otåligt i bilen. Igår promenerade jag en halvtimme i skorna. Utan att anstränga mig känns det som om hållningen automatiskt kommer. Jag får en känsla av att vara mer upprätt. När jag promenerar blir steget inte lika långt men sätesmuskeln arbetar mer aktivt. Hur bra eller dåligt detta är är för tidigt att sia om men än så länge är jag positivt inställd. Det måste jag väl vara för de kostar ju en slant........