Det är med vånda, eller jag vet inte, som jag i lite småskaligt har tänkt mig att starta upp mitt skrivande igen. Egentligen slutade jag abrubt i somras när det var som mest roligt att skriva under tävlingssäsong. Men nu blir inte allt som man tänkt sig. Hösten har varit tung och då menar jag extremt tung. Med halsont på 2 månader kunde jag heller inte skingra mina tankar fullt ut. Jobb 80% nu och plugg på 50% (som är mer tidskrävande än så) så kan alla som kan ekvationen x+y= räkna ut hur mycket tid som blir över till annnat som t ex träning. Förra året gick jag runt på 100% arbete och samma plugg. Nu har jag ett halvår kvar av mina studier.......long time! Det blir ett halvår till i min lilla eremithåla.! Barnen har gett mig dataförbud efter kursen, för som sagt det är mycket tidskrävande studier.

Idag ska jag iväg till min kurskollega och starta upp ett mycket intressant specialarbete. Arbetsbelastningen kommer att växa men det är tur att man är två som kan pusha varandra. Återkommer om inriktning och innehåll när vi är en bit på väg.

Träning då? Under julen har jag kommit igång lite med simningen, (även lite cykel )men mitt i ett pass utan egentligen göra något speciellt drog jag till min axel (sim). Kraaas! Det var samma axel som jag drog ur led för nästan exakt två år sedan i en vurpa med cykel. En liten förkylning har bitit sig tag i mig igen för annars brukar jag kunna skaka av mig dessa med hälsosamt levene, men nu när jag är hårt ansträngd under en längre tid är återhämtning är urusel och då orkar kroppen inte stå emot infektioner.

Jag ska försöka se ljuset i mörkret och fightas det här halvåret, för utmaningen står på topp. Men med alla år som idrottare ska den mentala fokuseringen hjälpa mig igenom att fixa alla mina arbetsbördor som jag nu har. Go for it!