Visst är det märkligt vilka vanemännisor vi är allihopa! Efter otaliga löppass, jag har ju ändock bott i snart nio år i huset och det är få gånger som jag sprungit upp en liten skogsbacke som vägval den sista biten hem. Hur många gånger har man inte varit trött på denna asfaltsbacke! Nu är jag inspirerad att köra backintervaller i denna lilla backe endast 400m hemifrån. Alltså inte lång att ta sig hem om man blir trött! Eller om man vänder på begreppen, det är bara att ta ut sig för det är inte långt hem!

Likadant med att svänga sig med ord är det för vår dotter. Hon har av egen fri vilja och eget påfund tagit sig an godisutmaning i ett år. Många i hennes ålder frågar henne: Vad är godisutmaning? Det är det samma som GODISFÖRBUD. Men vad innebär egentligen ett förbud eller en utmaning? Vad väljer du? Tänk i de termerna och du lyckas bättre.........

Några dagar i rad nu har det blivit några halvtimmesjoggar innan jobbet. Det har känts skönt, särskilt idag också för jag fick njuta av det friska vädret innan det blev snökaos nu på eftermiddag-kväll. Igår tog jag mig an en mycket seg backe på spinningcykeln. Jag fick slita för att om ens i början av passet komma upp i puls 140. Lång uppvärmning! 5x1min, antal måste jag faktiskt in på min klocka för av trötthet tappade jag räkningen. När pulsen dippade till 140 efter 1 min hämtade jag upp den till 160 på 1min i snabb kadens. Därefter blev det stående cykling den återstående tiden 4 min med mer motstånd. Och jag lovar  att för varje pulsslag fick jag kämpa tappert, ett riktigt slitgöra!

I början av veckan fick min dotter förtroendet att åka en liten stund i förväg hem. Hon fick min nyckel samt koden till huset. När jag är hundra meter från huset ringer securitas larmtjänst och talar om att larmet gått. Jag ber dom hänga kvar i luren och skyndar raskt i sista stigningen hem. Där möter jag en orolig tjej med en telfonlur i handen. I andra änden av luren är det ytterligare en kvinna från securitas. Helt plötsligt står jag där med två telefoner, en i var näve samt en tjej som är helt ifrån sig. På något villervalla vis lyckas jag koppla bort samtalen och inte fått sagt koden. Jag pratade ju med dem samtidigt som en mors ömkande hjärta försökte trösta. Alltså, i tron om att allt var uppklarat och löst ägnade jag mig min tid åt dottern och vi redde ut det hela. A hade gått in slagit koden, men känt på sig att den inte var likadan som förra gången. Hon hade knappat febrilt flera gånger, men misslyckats hela tiden. Mitt i allt larmtjutande har hon ändå fattning att gå in och hämta luren, titta på dörrens utsida och lyckats slå numret till securitas. Vad hade då jag sagt till henne? I förbigående att om något blir fel så kan man svara i telefonen när de ringer men hon hade tagit saken i egna händer. De tycker jag var försigkommet. Hon ringe upp securitas själv och hon är åtta år. Hur många är det som inte darrar av skräck bara de vet att de ska larma på och av? Varför blev det nu så här? Jo, en riktigt otrolig dundertabbe, blunder av mig. JAG GAV HENNE FEL KOD!!! Mitt i allt snurr men en stund senare anländer en securitassnubbe och jag tittar på honom som ett levande frågetecken. I min enfald trodde jag att telefonsamtalen var avklarade men koden..... Jag var faktiskt tvungen att titta i vårt avtal om vi hade utryckning eller om denna klantiga fadäs skulle stå mig dyrt. Det ingick! Japp, jag fick mig i alla fall en tankeställare och det enda som jag kan ta  iförsvar fast det är det inte ens, är att jag alltid öppnar skolan en dag i veckan och hade det i huvudet........eller var vad det jag hade i mitt huvud?

I lördags startade jag upp dagen med lite cykling. Det är så skönt att ha tränat innan man ska iväg på kurs, om än att det blir lite stressigt ibland att bli klar att ge sig iväg 8.20 Cykel 75 min med ditresa 60 min och hemresa 15min. Vaddå??? Jag började min cykling på racern och en löparklädd Gary kikade in till mig i förrådet och undrade hur det egentligen stod till? Ja, det kan man ju fråga sig när jag satt där med solbrillor, nedhukad i värsta fartpositionen med fläkten virvlandes vid sidan av mig. Gary undrade om han skulle gå och hämta störtkrukan, hjälmen alltså! Nu ska jag tala om hur det egentligen var: Jag hade en vagel i ögat som irriterade mig och vinddrag är ju inte skönt för ögat då. Visst kunde jag slagit av fläkten, men det blir sååååååå...... svettigt! Som jag skrivit för några dagar sedan har jag alltså fortfarande inte hittar mina gula glas. Så bakom mina solglasögon kan jag va mig själv.......

En stund senare när Gary kommer indrumlande från sitt löppass tror han jag har fått dåndimpen för då sitter jag vänd åt andra hållet och cyklar. Gary säger: - Ja, det är klart du måste ju cykla hem också! Då måste jag ju också förklara och beskriva varför detta? Jo, på ett håll stod min racer utplacerad och åt andra hållet stod spinningcykeln. Med den snabba, egentligen vanliga 90-100 kadens var det skönt att varva ner och byta lite sittposition. Jag håller fortfarande på att vänja in mig i racerpositionen. Så konstigare än så var det inte!

När jag kom hem från kursen hade jag ingen husnyckel, då jag lämnat över den till farfar som varit barnvakt. Ingen hemma! Trött och hungrig fick jag vänta utomhus på att familjen skulle komma hem. Det rensande löppasset efter kursen fick vänta lite innan jag kom iväg, så det hade hunnit blivit mörkt. Lördagkväll och allt! En timmes luft och lufs, men jag tog mig ur lufsandet och ökade efterhand på farten allt eftersom jag kom igång.

I fredags cyklade jag på trainern en halvtimme på morgonen och på eftermiddagen blev det några löpintervaller. Med mos och falukorv från skollunchen kände jag ett visst motstånd att springa först. Hela kroppen sa nje, nje! Det är en speciell känsla när man vet att det kanske kommer bli lite jobbigt och man måste ta i lite. Det är som hela kroppen skälver men det går över för det är den laddning och anspänning det finns inför passet. Med en uppvärmande runda ner till Nolhaga stannade jag till vid min enkilometerssträcka. Totalt körde jag fem stycken. Jag hade tidspress för kursen väntade. Men jag tycker det är bra med någon form av fysisk aktivitet innan det långa kvällslektionerna och i fredags höll vi verkligen på fram till deadline, alltså klockan åtta. Det kändes av för det blir ingen direkt kväll när man kommer hem och framför allt inte någon tid med barnen.

Åter till passet. Jag inledde med 4.09, 4.03, 4.01, 3.58 och den sista på 4.08 Dels tickade klockan iväg i dubbel bemärkelse för att avsluta passet. Med tanke på den lilla träning som bedrivs så .......

Även om jag fuskat lite med träningsboll hemma hade jag inte varit på något pass på gymmet. Det var premiär idag för mig med coreboll. Det var bara en halvtimme långt och man hann knappt ens börja förrän man var färdig. Nej, skämt åsido jag hade gärna sett att passet åtminstone var 45min. Några av övningarna föll mig i smaken och som jag tänker försöka göra någon gång då och då. Det var kul och utmanande och det gäller bara att få till det så att det passar schematiskt.

Dagen inleddes med lite cykel 30 min innan jag begav mig till den förskola jag skulle observera på idag. Men ack, det blev inget arbete gjort när halva barngruppen var sjuk. För att få ut något om gruppdynamiken funkar det inte att gruppen var så decimerad som den var idag. Min arbetsuppgift blev för svår att genomföra så jag trampade vidare till min arbetsplats istället.

Igår körde jag Vasaloppsspinningen på Hälsostudion och det blev en bra genomkörare. Till storbildsskärm cyklade vi från start till förste man gick i mål. I en fullsatt spinningsal cyklade jag så att svetten sprutade. Och det var just det som blev problemet.......! Att i den luftfuktighet få tillbaka vätskebalans och hinna mota Olle i grind är för mig ganska svårt. Jag gick på tuffast vågar jag nog säga för activio var också tillkopplad om än att jag också hade min egen pulsklocka att gå efter. Efter 3.30 fick jag trycka på mer för att hålla den puls jag legat på passet igenom. Jag tog lite extra att äta och valde att lägga mig lite lägra.Utan för den skull klappa igenom backade jag tillbaka periodvis sista biten in i mål 5-9 slag. Som alla kanske känner till vann Thynell  och när han gick i mål hade vi trampat runt i 4.10. Det var en bra genomkörare. Samtidigt ska man ju fixa lite aktiviteter efteråt också utan att ligga utslagen i en soffa. Familjen tog en liten promenadtur på Lången till ön för att titta på den omtalade sandhögen. 

Sängen hägrar för i ottan blir det åka av! Det jag fruktar mest är svett! Hälsostudion har sin sedvanliga Vasaloppsspinning och det innebär att till storbildskärm och musik körs det i spinningsalen så det skvätter om det. Problemet är inte att orka 4 timmar. Problemet är hinna återställa vätskebalansen, man svettas ju som en gris!  Imorgon ska jag testa om magen fixar enervit. God natt!